MFVOF i Molkom

Fiskar i Molkomsjön

Här kan Du lära dig lite mer om fiskarterna och hur de lever i Molkomsjön. Vi är mycket tacksamma för kommentarer och kompletteringar till faktarutorna samt observationer som görs om fiskar i Molkomsjön inklusive om stora fiskar eller om fiskar med defekter fångas. Kommentarer kan skickas per email till carl.g.mossberg@gmail.com

Gosb

Gös

Gösen är tillsammans med abborren Molkomsjöns vanligaste rovfisk. Hanarna blir könsmogna vid 2 – 4 års ålder (ungefär vid 0.5kgs vikt), honorna något senare (normalt vid en vikt på 0.7 – 0.8 kg). Gösen leker i Molkomsjön i Maj-Juni när vatten temperaturen är 12 –  14 grader. Hanarna intar lekområdet först där de sätter upp revir och förbereder ett område för äggläggning. Varje hane tar emot bara en hona, som efter att de lagt sina ägg jagas iväg av hanen. Han stannar därefter några dygn för att vakta rommen. Efter att första månaden i livet ha levt på hinn- och hoppkräftor och liknande djurplankton övergår den redan vid 2 cm längd till att äta fiskyngel  – inte minst gösyngel, dvs gösen är kannibal. Gösarna lever och jagar ofta i småstim, men blir ensamjagande som riktigt stora.  De gillar varmt vatten (upp till 25 grader) och har därför säkert gynnats av det senaste årstiondets varma somrar inklusive nu sommaren 2013. Nätfiskare kan få bra fångster under tidig vår och senhöst, medan  trolling och pimpelfisk ofta ger sportfiskare goda fångster under sommarmånaderna. Minimi mått pa gös för upptagning är 40 cm (motsvarande 0.7 – 0.8 kg) I Molkomsjön har gösar på upp till 10 kg fångats och det är rätt så vanligt att fiskar på upp till 2 kg fångas. Gösen ar en utsökt matfisk där stekta fileer av fiskar pa 1 kg och uppåt kan anlagas till en delikatessmåltid.

abborreb

Abborre

Abborren är en relativt senväxande fiskeart, som först vid 8 – 10 års ålder uppnår en storlek pa 0.5 kg (25 cm). Den blir dock könsmogna  mycket  tidigare. I Molkomsjön leker abborrarna i April – Maj när vatten temperaturen börjar stiga efter isslossning. Honorna fäster rommen i tex en kvist eller ett vassstrå och hela romsträngen förblir intakt till kläckningen. Många honor och hanar deltar i samma lek. Födan under första levanadsåret är främst djurplankton därefter blir födan fiskyngel. Abborrarna jagar ofta i stim, där jaktaktivit av en abborre ofta leder till kedjereaktion bland andra abborrar. I Molkomsjön är vanliga fångstsätt pimpelfiske, mete och trolling. Abborrstorleken i Molkmomsjön är sällan mer än 0.2 – 0.3 kg men fångst av abborre pa runt 1.5 kg har rapporterats . En sägn säger att abborrarna fick sina ränder när Sankte Per tappade sina nycklar i en damm, där abborrarna vägrade att ta upp dem. De andra fiskarterna blev då så arga sa att de (randade) slog abborrrana så att ränderna sittter i än idag. Abborren har varit mycket riklig i sjön  under 1980 -90 talen- men minskade därefter för att nu åter öka i antal. Nedgången var sannolikt kopplad till vattenkvalitet eller eventuellt stress av annat slag. Fångade fiskar hade ofta såriga eller ruttnade fenor. Nu finns inte abborrar med dessa symtom längre.

gaddab

Gädda

Gäddan ar en snabbväxande fiskart som blir könsmogen redan vid 2 – 3 års ålder, då de nått en storlek av ungefär 0.5 kg. Gäddorna trivs bäst i vatten där det finns gömslen – dvs vass eller liknande. De gillar inte för varm vatten temperatur utan drar då oftast ut på djupare vatten. I Molkomsjön leker gäddorna på grunda vass och gräsbottnar i April. Det är viktigt att inte att vattennivån sänks under denna tid för då torrläggs de ytor där rommen finns.En hona uppvaktas av flera hanar och det är spännade att stå och observera gäddlekar i lekängar, där ibland flera kg stora honfiskar med ett koppel av hanar banar sin väg i ibland på bara 1 – 2 dm djupt vatten.  Gäddan återkommer varje år till samma lekplats. Gäddan når yngelstadiet ungefar 3 veckor efter äggläggning. Den förflyttar sig då ut på lite djupare vatten och blir fiskätare redan under kommande sommar månader. Gäddan är som gösen kannibal – dvs äter sina artfränder lika mycket som andra fiskslag. I Molkomsjön har gäddan minskat  i förekomst under senaste årtiondet men är ända attraktiv fisk för angeldons fiskare pa vintern och kastspö fiskare på sommaren. Det finns enstaka riktigt stora gäddor i sjön i viktklassen 10 – 12 kg. Det tycks nu som om gäddförekomsten åter är på väg att oka. I gamla berättelser talas ibland om krongäddor. Detta är gäddor som har fastvuxna klor av fiskgjuse i ryggen. Fiskgjusen ska ha försökt att fånga gäddan, som dragit ner gjusen under vattnet så den drunknat och såsmåningom ruttnat. Fisken har överlevt men klorna i ryggen är minnet från den dramatiska händelsen. Gäddor med drag eller gäddsaxar fastväxta kallas också krongäddor.

lakeb

Lake

Laken ar en torskfisk som kännetecknas av en skäggtöm under underkäken.  Den är den enda torskartade fisken som lever i sötvatten.. De finns nu på Naturvårdsverkets rödlista som nära hotad. Laken finns sparsamt i Molkomsjön och leker i Januari månad på sand-grus dominerade bottnar. En hona pa 1 kg lägger mer än en million romkorn, vilket är mer än många andra fiskarter. Laken lever mest av småfisk som mört, abborre, löja och gärs, men äter även kräftor. Tidigare fångades laken i så kallad lakstrut under lekperioden. Det var då även vanligt att klubba lake – dvs att på den tunna första isen på grunt vatten, till vilket laken söker sig på senhösten, slå med tex en yxa på isen så att laken domnade av. På sommaren föredrar laken djupare vatten. Nu fångas laken mest på nät eller långrev i Molkomsjön. Lakrom är ansedd som en delikatess – dit hör även laklever, som dessutom är mycket  A vitamin rik. I Molkomsjön når laken en vikt av 2 – 3 kg.

Al

Ål

Ålen är en långsträckt ormliknande fisk med säregen fortplanting, vilket lett till att den är mytomspunnen. Ålen är nu upptagen av Naturvårdsverket som  rödlistad som akut hotad art. Det totala ålbeståndet i Norden har minskat drastiskt under de senaste årtiondena och nu finns bara ungefar 1 % kvar i antal ålar än vad som fanns 1970 talet. Orsakerna är inte kända men kan mycket väl ha att göra med vattenföroreningar och klimatförändring. Fortfarande finns dock en stam i Molkomsjön och ålar på upp till 2 – 2.5 kg har fångats med långrev eller mete som fångstsätt under senaste åren . En drygt 2 kg stor ål fångades tex på försommaren 2013. Ålen lever på småfisk och inte minst kräftor, vilket förhindrat kräftan från att bli vanlig i sjön. När nu ålbeståndet minskar finns därför bättre förutsättningar för kräftstammen att växa sig starkare. Nar ålen blir könsmogen efter tio år ungefär, så lämnar den sötvatten som Molkomsjön och söker sig  ut i havet och beger sig sedan till Saragassohavet på andra sidan Atlanten där den lägger sina ägg och sedan dör. Ynglen, som utvecklas till sa kallad glasåal förs sedan med havsströmmarna tillbaka till Europa där ålarna växer in i gulål stadiet  och vid ungefär 3 års ålder börjar den  vandringen upp i sötvattnen system som  Alsterns avrinningsområde. Ålen passerar då dammarna mellan sjöarna vid Alstern och Gapern innan den når Molkomsjön. For att hjälpa ålen så har fiskevårdsföreningen tidigare planterat ut småål i sjön.

braxenb

Braxen

Braxen ar en karpfisk som finns i både sött och bräckt vatten. I Molkomsjön har fiskar på upp till 4 kg fångats. Braxen var mycket riklig i Molkomsjön från 1980 till upp på mitten pa 2000 talet men har nu minskat i både antal och storlek. Anledningen till att braxen minskat i antal i Molkomsjön är inte klarlagd. Braxen leker i vassvikar i Maj men ockå på öppet vatten och på lite djupare vatten i Juni. Den blir könsmogen vid 3 – 4 års ålder. Braxen lever framförallt av insektslarver och andra bottendjur. Tidigare var den en vanlig matfisk och smaken ar god – nu äts den inte längre och anses som skräpfisk.

bjorknab

Björkna

Också björknan tillhör släktet karpfiskar. Den skiljs från braxen på att den är mer silverfärgad och att den har röda borst och bukfenebaser. I Molkomsjön finns sparsamt med björkna på storlekar upp til ett halv kilo. Den trivs bäst i vegetations rika delar av sjön – dvs på grunt vatten och äter växtdelar samt diverse blötdjur etc. I Molkomsjön leker björknan i Maj – Juni i vassvikar där de könsmogna björknorna samlas (hanar 2 – 3 år, honor 3 – 4 år) De tillhör de så kallade skräpfiskarna men blir naturligtvis föda för större gäddor och gösar.

 

rudab

Ruda

Rudan tilhör karpfiskarna som nu finns sällsynt i Molkomsjön. Rudan fanns i något större omfattning 15 -20 år tillbaka i tiden, då man kunna få 1 – 2 kg stora rudor på nät. Namnet ruda kommer fran fornsvenskans Rudha, som betyder röd. Rudan är mycket seglivad och kan överleva i bottenfrusna dammar – då den lever i dvala i icke bottenfruset seditment. Genom att den är så seglivad är den också populär som levande bete för gäddfångst. Fåmgade rudor som lämnas på land kan leva i flera dagar om det är fuktigt och svalt. Detta innebär också att den kan överleva i mycket syrefattigt vatten. Rudan lever liksom andra karpfiskar pa växtavfall, insektlarver etc.

norsb

Nors

Nors ar en laxbesäktad fidsk. Den kallas ofta i Nyed för slom – den är liten till växten (upp till 10 cm) och mycket mindre än slommen i Vänern (stor-slom). Den känns igen inte minst på sin gurkliknade lukt. Norsen lever pa öppet vatten (pelagiskt) men samlas i stora stim under leken alldeles efter isslossningen. Det viktigaste lekstället i Molkomsjön ar sjöinloppet vid Molkom – men lek förekommer också på andra grunda sand-sten vikar runt sjön. Tidgare var slomfiske lite av en vårfest för ortbefolkingen i Nyed och folk letade sig ner till älvutloppet för att med agnhovar fånga kilovis med nors, som sedan blev en delikatess som friterad. Ofta stektes den hel utan att ens maginnehåll togs bort. Norsen är en mycket viktig bytesfisk för gös och abborre och stora mängder måsar och tärnor deltog i jakten av nors, när gös och abborre drev upp norsen i ytan på grunden mitt i sjön under sommar och sensommar månaderna under 1980 och 1990 talen. Denna typ av måsslag ar nu väldigt sällsynta och tillgången på nors har under senare år blivit mindre i sjön. Norsen är Värmlands landskapsfisk.

Mort

Mört

Mörten tillhör liksom braxen, björknan och rudan karpfiskarna. Den är Sveriges och även Molkomsjöns vanligaste fisk. Mörten leker i strandkanterna när al-löven ar stora som mus-öron  (en gammal sägen) dvs i Maj och äggen kläcks efter 4 – 10 dagar. Det är viktigt att inte att vattennivån sänks under denna tid för då torrläggs de ytor där rommen finns. Mörten är en väldigt viktig bytesfisk för gös, gädda och abborre och används därför ofta också som agn vid mete eller vid angeldonsfiske. Mörten lever av växtdelar, insektslarver, plankton etc.

Lojab

Löja

Även löjan ar en karpfisk, som kännetecknas av att den är långsmal och silverfärgad  ungefär som en strömming. I Molkomsjön så leker den i Juni –Juli i stenklädda strandkanter. Den lever av plankton, insektslarver, växtavfall etc. Under 1980 -1990 talen var löjan mycket rikig i Molkomsjön, vilket var uppenbart under lekperioden när lekstränderna exploderade av splattrande fisk genom lek och när rovfiskar passade på att förse sig. Det inte klarlagt varför beståndet minskat, men sannolikt ar det kopplat till förändrad vattenkvalitet och kanske klimat förändring. Löjan är en mycket viktig bytesfisk för alla rovfiskar i Molkomsjön och den lägre tillgången kan mycket väl vara en anledning till sjunkade bestånd av abborre och gädda.

 

Gärsb

Gärs

Gärsen eller snorgärsen som den kallas i Nyed är en fiskart som tillhör abborrfiskarna. Den har taggiga fenor och även en gifttagg. Huvudet har ett antal slemfyllda gropar, vilket gett fisken namnet snorgärs. Gärsen lever mest på 3 – 6 meters djup Molkomsjön, där den äter djurplankton, fiskägg, insketlarver etc. Den leker  i maj – juni och blir könsmogen vid 2 års ålder men blir aldrig äldre än cirka 6  år. Snorgärsen är rätt så vanlig i Molkomsjön och fastnar ibland pa kroken vid pimpelfisk med mask.

 

stensimpa1b

Stensimpa

Stensimpan tillhör fisksläktet simpor. Den lever i sötvatten men kan också gå ut i bräckt vatten. I Molkomsjön blir stensimporna bara några cm långa. Det är en bottenfisk som föredrar mycket grunt och stenigt vatten (ofta kan man hitta dem under sommarhalvåret in i strandkanten om man försiktigt lyfter på stenar). På vintern går de dock ut på djupare vatten. Stensimpan lever av bottendjur som insekter och kräft djur. Den leker i maj. Hanen vaktar rommen som kläcks efter 3 – 4 veckor. Stensimpan blir könsmogen efter 2 – 3 år. Under den period då Molkomsjön hade riklig algblomning på 1990 talet så dog mängder med stensimpor av syrebrist.

sikloja

Siklöja

Siklöjan tillhör familjen laxfiskar. Den kan förväxlas med löjan, men vid noga studie så syns att underkäken skjuter fram och förbi överkäken pa siklöjan. Det har funnits svaga bestånd av siklöja i Molkomsjön och det har även utplanterats siklöja. Det är osäkert om siklöja finns i sjön idag. Siklöjan lever i stim och leker pa grunda sand eller stenbottnar under senhösten I närheten av Nyed finns siklöjan i ett flertal sjöar tex i Örternsjöarna och Visten Stekt siklöja är en delikatess – för att inte tala om siklöjrom.

Bäcköring (Sällsynt)

Bäcköring är en art i familjen laxfiskar som grovt delas pa tre typer, havsöring, insjööring och bäcköring. Bäcköringen skiljer sig främst från de andra öringarterna genom storlek och färg. Bäcköringen har genom livet en mörkt gulbrun glans. Enstaka exemplar av bäcköring finns i Molkom och dessa individer hör egentligen hemma i Molkomsälven, där det nu finns en självförökande stam. Öringen leker under senhösten och livnär sig som små på insekter och plankton – därefter börjar de även jaga småfisk. Försök har gjort med att plantera ut bäcköring i Molkomsjön (senast 1975). Under 1950 och 1960 talen utplanterades också bäcköring ut men mer då med syfte på Prostgårdsälven ett av vattentillflödena i Borssjön – eftersom Bors- och Molkomsjön då hade samma fiskevårdsförening.

 

Flod-Kraftab

Flodkräfta (Sällsynt)

Flodkräftan ar  ett av Europas största käftdjur. I Molkomsjön har kräftor på upp till 15 cms längd fångats men  kräftor i storlekar på upp till 18 cm eller 350 gram har uppmätts i Sverige. Flodkräftan är allätare, men undviker rutten och skämd fisk etc. Många tror annars att kräftan är asätare vilket alltså är fel. Den är revirhävdande och är aktiv i skymning och på nätter. Mest aktiv är kräftan under hög och sen-sommarmanåderna när vattentemperaturen är över 20 grader. Kräftan föredrar bottnar där den lätt kan gömma sig, inte minst när den ömsar skal, vilket sker 1 -2 gånger per år. Kräftan är då ett  väldigt lättfångat byte för ål, lake och mink. Flodkräftan är nu rödlistad och klassad som starkt hotad. Anledning till tillbakagången är kräftpetsen, vilken nådde svenska vatten för några årtionden sedan och som nu fortsätter att spridas och återkomma i vissa vatten bland annat genom illegalt utsatta signalkräftor, vilka är immuna mot pesten och som är värd för pestceller. Molkomsjön har för c;a 15 år sedan drabbats av kräftpest för första gången , men det är osäkert om detta skett genom kontakt med signalkräftor. Sannolikt har kräftpest drabbat sjön även senare. Provfiske genomfördes 2012 och bedrivs även nu sommaren 2013 och inplantering av flodkräfta planeras av fiskevårdsföreningen om det kan konstateras att det inte finns signalkräfta i sjön. Det begränsade provfiske som bedrevs 2012 gav inget resultat, vilket möjligen skulle kunna bero på att sommaren 2012 var kallare än normalt. Det är aboslut förbjudet att släppa ut signalkräftor i sjön, något som också annonseras genom skyltning på strategiska platser runt sjön.